Last chance to lose control
Jag måste städa mitt rum och det finns verkligen ingenting som är tråkigare. Förutom ibland, när det faktiskt visar sig vara hyfsat kul att plocka i ordning (vad skrev jag precis?!). Synd bara att denna väldigt sällsynta såkallade känsla oftast inte visar sig, och om den visar sig råkar jag inte vara där det behövs städas och logiskt sett så visar ju inte känslan sig då i alla fall. Ja, fatta eller inte fatta..
Min bror är på sjukhuset. Han har skadat foten, men om det är mer än en stukning vet jag inte ännu. Kanske visar sig vara brutet? Rätt kul för då kan jag låna hans kryckor... Skämt å sido. Fast, man får kanske kryckor även när man bara har stukat?
Det har visat sig att ett flertal bra band/artister kommer visa sina trynen på scen på Malmöfestivalen och att jag näst intill varje dag kommer få ta de lila tågen mot Sveriges tredje största stag under denna vecka. Frågan är bara om folk vill åka dit med mig, och se det jag vill se? Det har jag inte tänkt på ännu... Fast före detta kommer både Landskronakarnevalen och Helsingborgsfestivalen äga rum, men frågan är hur enformigt det kommer bli och hur kul det kommer vara att se alla fjortisar springa omkring och tro att hela staden är en fest? Nja.. det blir väl en dag i vardera stad.
Nu ska jag faktiskt hasa mig upp ur stolen, skruva upp musiken och starta damsugaren. Blir så deprimerad av att höra den jävla apparaten överrösta allt, så tur jag har ett högtalarsystem som kan överrösta den.. HÖHÖ
Peace out!
emelie
