ekan - a thing for music

Idag har jag och Emily återigen suttit fyra timmar i telefon, kanske till och med fem. Ca en halvtimme av den här tiden spenderades till pluggande, vilket mer eller mindre var meningen med hela samtalet. Jaha, var gömde sig min självdisciplin? Jag som till och med letade fram den tidigare idag. Kände mig mäkta motiverad till att plugga. "Jag klarar det här, det kommer gå skitbra!" sa jag till mig själv om och om igen. Lögn. YOU BIG FAT LIAR! Haha, vafan?! Jag kan inte det här provet. Jag som tyckte att jag skulle vara så duktig ikväll. OCH VARFÖR I HELVETE KÄNNS MITT SKRIVANDE HÄR SOM NÅGON JÄVLA TRÖST?! Det hjälper mig fan inte någonstans! Det slösar bara viktig tid som jag egentligen borde lägga på att ha huvudet försjunken i min turismbok! Ändå, ändå fortsätter jag skriva här. Känslan detta förmedlar är i princip "Ja, men beklaga dig i bloggen, då ordnar sig allt. Då förstår alla varför du inte kan ditt prov. Då är du ursäktad". Varför känner jag så då?  Precis som om dessa minuterna av skrivande kommer hjälpa mig imorgon. Precis som om min lärare kommer fram till mig och säga "Jag läste din blogg igårkväll och jag förstår dig". Det händer aldrig. På detta provet kommer jag aldrig uppnå det betyget jag strävar efter. Det händer aldrig.

23.44, godnatt!