ekan - a thing for music

DET KALLAS TVIVEL, det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker dig bort, hur du längtar till nåt som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans, det känns tomt, ellerhur?

Hyllning:
Tvivel - Lars Winnerbäck

Elin dansar sjukaste dansen här bredvid mig nu. Det har varit en galen helg, men kul, javisst! Tack för det alla som stod för bravaderna.

HYLLNING:
I-rony - Sophia Somajo

Finns det något bättre?

Nej.
Sjukt viktig frukt.

Nu ska jag ösa musik och städa mitt rum.

00.02 och jag har äntligen fått till min design någorlunda. Tror jag gör en ny header imorgon iallafall, kanske.. ja, kanske. Dags att sova, samling klockan 9 imorgon för ännu en dag av kyla och filminspelning.

Puss och godnatt!

Hyllning:
White Trash Beautiful - Everlast

Jag älskar musik, kommer aldrig sluta säga den meningen.

Det har varit en intressant dag som spenderades i Malmö. Vi har tema i skolan den här veckan, vilket i detta fallet betyder att vi ska spela in film - DM3 sköter den tekniska biten och TUR3 sköter det som händer framför kameran. Underskatta inte vädret alltså, jag säger bara det. Vi var vid västra hamnen runt 10 och alla jävlar som befann sig på plats hade isbitar till fingrar (och tår) när jobbet väl var gjort. (Jag räknar mig själv som en jävel).

Jaja, orkar inte skriva mer om det nu.

He said "Son, have you seen the world? Well, what would you say if I said that you could? Just carry this gun, you'll even get paid". I said "that sounds pretty good". Black leather boots, spit-shined so bright. They cut off my hair, but it looked alright. We marched and we sang, we all became friends as we learned how to fight.
A hero of war, yeah that's what I'll be. And when I come home they'll be damn proud of me. I'll carry this flag, to the grave if I must. Because it's a flag that I love, and a flag that I trust.
I kicked in the door, I yelled my commands. The children, they cried, but I got my man. We took him away, a bag over his face, from his family and friends. They took off his clothes, they pissed in his hands. I told them to stop but then I joined in. We beat him with guns, and batons not just once, but again and again.
A hero of war, yeah that's what I'll be. And when I come home they'll be damn proud of me. I'll carry this flag, to the grave if I must. Because it's a flag that I love, and a flag that I trust.
She walked through bullets and haze, I asked her to stop, I begged her to stay. But she pressed on, so I lifted my gun and I fired away. The shells jumped through the smoke and into the sand, that the blood now had soaked. She collapsed with a flag in her hand, a flag white as snow.
A hero of war, is that what they see? Just medals and scars, so damn proud of me. And I brought home that flag, now it gathers dust, but it's flag that I love, a flag that I trust.
He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”

Hyllning:
Empire State of Mind - Jay Z ft. Alicia Keys
Wake up - Rage Against the Machine
HERO OF WAR - RISE AGAINST (igen) <3<3<3<3<3

Ni som inte orkar whine kan sluta läsa redan nu.
Detta inlägget är egentligen bara till för mig.

På senaste tiden, mest på kvällarna, har jag börjat känna att jag inte riktigt orkar längre. Instägd. Totalt jävla lonely. Det är så patetiskt och jag hatar att känna såhär. Jag hatar att folk jag en gång stått nära glider ifrån mig, folk som jag verkligen tycker om. Jag hatar att jag försöker ge de här människorna uppmärksamhet utan att det ger något som helst resultat. Jag är inte lika intressant för dem som jag en gång var. Det får mig nästan bölfärdig. Fan. Jag får för mig att det inte finns någon kvar här på jorden som egentligen tycker om mig för den jag är. Jag vet att det inte är sant, men jag inbillar mig saker. Jag kan få för mig de absolut värsta sakerna och ingen kommer någonsin förstå vad jag menar. Ingen kommer förstå, för jag kan inte sätta ord på det själv. Det känns verkligen jobbigt att dela med mig av detta, men jag klarar inte av att ha allt inom mig längre. Det känns som om jag inte räcker till. Jag är jag, but it's not enough. Samtidigt är jag inte den som ändrar på hela mig för att försöka passa in, det gör ju bara hela skiten värre. Ingen gillar någon som egentligen inte finns. Nä, jag är jag, rakt igenom. Jag kunde egentligen ha pratat om de här sakerna med vilken av mina vänner som helst, men det är svårt, för jag tror inte att någon av dem hade förstått mig. Men jag älskar er, det vet ni om.

I always say how I don't need you but it's always gonna come right back to this 
- Please, don't leave me.

Jag känner så jävla mycket, utan att kunna sätta ett enda finger på vad jag faktiskt har för känslor. Det är diffust. Väldigt suddigt. Men en kompis till mig sa igår att allt "at the end of the day" alltid handlar om att ha någon. Det är så jävla sant. Jag vill bara ha någon. Någon som bryter mitt mönster, lägger till en färgklick i min annars så gråa vardag. Ja, där har vi det. Det borde hända något nu. 

Nu ska jag återgå till att skriva ett manus som ska handla om Turning Torso. Var bara tvungen att få ur mig ett och annat. Tack för mig.


Hyllning till:
We Cry - The Script
Laughing With - Regina Spektor

Lys upp min vardag.



01.24 och det är måndag imorgon. Jag ska upp klockan halv 8 och jag sover inte.
V A R F Ö R ?

!